Känslan.

Känslan av att vakna varje dag och bara känna enorm ångest är fruktansvärd, något som jag inte önskar någon. Det är en enorm börda och det gör så ont i själen. Jag känner att det är absolut ingen mening att kliva upp. Men jag gör det ändå.
Det första jag gör när jag kliver upp är att ställa mig framför spegeln med bara underkläder. Granskar min kropp från topp till tå. Det hugger i mig. Där ser jag en tjej som jag inte vet vem det är. Det är inte jag. Jag känner inte igen henne. Det är inte den människa jag vill att det ska vara.
Personen i spegeln väger 100kg. Personen som speglar sig väger så himla mycket mindre än det. Ångesten tar tag i mig igen och självhatet rusar i höjden. Gör något, gör något. Snälla.
Jag har tappat allt.
Allt jag orkade kämpa för förut.

Där står jag. Jag lovade att aldrig falla tillbaka. Men jag gjorde det.

Jag måste bara tro på att: Det Blir Bättre


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0